Historien bakom Wienerafton

Det hela började i maj 1975, då Musiksällskapets då nytillträdde dirigent, Lars Eric Andersson, föreslog att den (v)årliga populärkonserten skulle ha ett tema, en röd tråd. Vad var lämpligare än ett program med musik, som på ett eller annat sätt anknyter till Wien – denna musikens ”huvudstad”. Sagt och gjort. Söndagen den 13 april 1975 gavs den första ”Wienerafton” och musiksällskapet kunde glädja sig åt en fulltalig publik. Detta trots (eller kanske tack vare?) att Riksteatern kvällen innan, hade gett Straussoperetten ”Läderlappen” på Stadsteatern.

Efter den succén var det nästan givet att försöka nästa år igen. Då med Kerstin Wahlström-Olsson som solist. Fullsatt! Och på den vägen är det! År 1977 var det dags för solistparet Ing-Britt Stiber och Lars Ekman från Malmö Stadstater.

Från 1979 dubbleras Wienerafton så att det ges en föreställning på lördagen och en på söndagen. Publiken har trivts och kommit i massor. Det är inte bara Karlshamnsborna som numera utgör majoriteten av publiken. Strauss-Sällskapet i Stockholm uppmärksammar evenemanget och många wienermusikälskare landet runt söker sig till Karlshamn sista helgen i april för att vara med om årets Wienerafton.

Med tiden breddades repertoaren och från att enbart ha bestått av Wienermusik kom även mer modern musik, exempelvis musikalstycken, att framföras. Från 2014 bytte därför konserten namn till Vår- och Wienerkonsert.

Under årens lopp har många solister stått på Stadsteaterns scen tillsammans med Karlshamns Musiksällskap. Bland solister förutom Stiber/Ekman kan nämnas Lars Leishem, Stina-Kajsa Holm, Lars Lönndahl, Björn Forsberg, Ann Sigurdson, Per Grundén, Kåge Jehrlander, Lars Tibell och Marie-Louise Werner med flera.