Det hela b\u00f6rjade i maj 1975, d\u00e5 Musiks\u00e4llskapets d\u00e5 nytilltr\u00e4dde dirigent, Lars Eric Andersson, f\u00f6reslog att den (v)\u00e5rliga popul\u00e4rkonserten skulle ha ett tema, en r\u00f6d tr\u00e5d. Vad var l\u00e4mpligare \u00e4n ett program med musik, som p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt anknyter till Wien \u2013 denna musikens ”huvudstad”. Sagt och gjort. S\u00f6ndagen den 13 april 1975 gavs den f\u00f6rsta ”Wienerafton” och musiks\u00e4llskapet kunde gl\u00e4dja sig \u00e5t en fulltalig publik. Detta trots (eller kanske tack vare?) att Riksteatern kv\u00e4llen innan, hade gett Straussoperetten ”L\u00e4derlappen” p\u00e5 Stadsteatern.<\/p>\n\n\n\n
Efter den succ\u00e9n var det n\u00e4stan givet att f\u00f6rs\u00f6ka n\u00e4sta \u00e5r igen. D\u00e5 med Kerstin Wahlstr\u00f6m-Olsson som solist. Fullsatt! Och p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det! \u00c5r 1977 var det dags f\u00f6r solistparet Ing-Britt Stiber och Lars Ekman fr\u00e5n Malm\u00f6 Stadstater.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n 1979 dubbleras Wienerafton s\u00e5 att det ges en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 l\u00f6rdagen och en p\u00e5 s\u00f6ndagen. Publiken har trivts och kommit i massor. Det \u00e4r inte bara Karlshamnsborna som numera utg\u00f6r majoriteten av publiken. Strauss-S\u00e4llskapet i Stockholm uppm\u00e4rksammar evenemanget och m\u00e5nga wienermusik\u00e4lskare landet runt s\u00f6ker sig till Karlshamn sista helgen i april f\u00f6r att vara med om \u00e5rets Wienerafton.<\/p>\n\n\n\n
Med tiden breddades repertoaren och fr\u00e5n att enbart ha best\u00e5tt av Wienermusik kom \u00e4ven mer modern musik, exempelvis musikalstycken, att framf\u00f6ras. Fr\u00e5n 2014 bytte d\u00e4rf\u00f6r konserten namn till V\u00e5r- och Wienerkonsert.<\/p>\n\n\n\n
Under \u00e5rens lopp har m\u00e5nga solister st\u00e5tt p\u00e5 Stadsteaterns scen tillsammans med Karlshamns Musiks\u00e4llskap. Bland solister f\u00f6rutom Stiber\/Ekman kan n\u00e4mnas Lars Leishem, Stina-Kajsa Holm, Lars L\u00f6nndahl, Bj\u00f6rn Forsberg, Ann Sigurdson, Per Grund\u00e9n, K\u00e5ge Jehrlander, Lars Tibell och Marie-Louise Werner med flera.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det hela b\u00f6rjade i maj 1975, d\u00e5 Musiks\u00e4llskapets d\u00e5 nytilltr\u00e4dde dirigent, Lars Eric Andersson, f\u00f6reslog att den (v)\u00e5rliga popul\u00e4rkonserten skulle ha ett tema, en r\u00f6d tr\u00e5d. Vad var l\u00e4mpligare \u00e4n ett program med musik, som p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt … Continue reading